Nu efter ca två års tid här på bloggplatsen så slutar jag, ni kan följa mig på http://loverandhater.wordpress.com/ om intresset finns!

Den här sidan kommer dock ligga kvar då gärna vill gå tillbaka och läsa själv ibland :D Har fått mycket fina kommentarer bla!

Ses på nya stället!

Puss till er som följer mig ;)

Har ni någonsin haft en känsla? Alltså kan vara om vad som helst mellan himmel och jord, jag har haft en känsla rätt länge nu. Var nog snart en månad sen den först dök upp och den har bitit sig fast totalt. Jag vet inte vad jag ska göra åt den?

Man försöker intala sig själv att det inte stämmer, att känslan är totalt fel och konstig och dålig men är det verkligen sanningen?

Jag känner mig ledsen eftersom jag känner mig så fruktansvärt låst i den här situationen,jag har försökt få fram svar och jag har försökt dra fram saker ur mörkret men det har liksom inte funkat så bra.

Om något känns fel är det oftast något som är fel, det är något jag lärt mig! Sen har jag fan inte hunnit lära mig så mycket mer...

Jag har lite ont i bröstet idag, kanske är ångest elller något men jag har liksom inget alls att ha ångest över egentligen och jag hatar hur du påverkar mig. Tänker ju fan i mig hela tiden nu och det är jobbigt kan jag lova!!!

Nej syrran vi drar ifrån detta land och alla dessa problem (som kanske inte ens är problem)

P.s Innan ni tar åt er av vad jag skrivit alldeles för mkt, fråga!!! D.s

Är det verkligen dags nu, dags att ta beslut som vi båda hela tiden skjuter upp? Vad menar du egentligen? Vaknar av ett sms med en text som jag inte alls förstår, förstår inte mycket när det gäller dig. På sista tiden har det hänt rätt mycket och jag känner mig lite överväldigad (om nu det är rätt ord). Jag vet knappt vad jag känner, allt känns verkligen knas nu.

Varförkan inte saker och ting vara lätta och varför måste alla dessa känslor hela tiden påminna en? Saken är den, att jag är trött på så jävla mycket och just nu känner jag mig rätt arg med. Jag orkar inte, jag fattar inte, jag blir så jävla irriterad!

Snälla sluta med de här sakerna du gör...!

Ibland förstår sig människor inte på mig, eller ja för att vara ärlig är det fan inte ofta människor förstår sig på mig. Dom tror att bara för att jag skriker istället för att gråta är jag inte ledsen. Bara för att jag insett att vissa saker inte är mitt ansvar betyder det att jag inte bryr mig. Ja tänkt så jävla fel man kan ha! Dom tror att jag inte orkar, att jag inte orkar eller vill varken lyssna eller hjälpa men det är inte vad det handlar om!

Jag orkar släpa människor till tex AA möten, jag orkar sitta och prata/lyssna i timmar, jag orkar fixa och trixa för att folk ska må bra...men varför? Är det min uppgift här i livet? att få andra att må bra?

Jag själv då?

Klart som fan att jag vill att mina vänner ska vara drogfria och må bra i allmänhet men det är inte mitt ansvar att se till att det blir så. Vi har väl fan i mig egentligen bara ansvar för oss själv, eller?

Jag är ingen iskall, jävla martyr som är helt utan känslor men jag är less på att vara den som alltid ställer upp för alla. Jag är less på att folk tar det för givet och jag är enormt less på människor som hela tiden behöver mig. Jag vet att jag älskar att känns mig behövd men det måste fan finnas någon stopp. Det blir liksom för mycket, jag vill inte vara behövd hela tiden och inte på det sätt jag alltid lyckas bli behövd på.

Visst vill jag bli älskad precis som alla andra, visst vill jag ha underbara vänner som jag kan både skratta och gråta med. Men jag vill inte ha en hög med människor som jag MÅSTE ta hand om, som jag hela tiden MÅSTE hjälpa på ett eller annat sätt! Nej vet du vad, man kan fan hjälpa sig själv!

Okej, det är natt och jag är trött och allmänt irriterad så ursäkta mitt rätt "grova" inlägg men jag tror det finns många där ute som trots allt förstår och känner igen sig!

Go´natt!

Japp, var hos frisören idag och blev riktigt nöjd. Färgen är precis så som jag velat ha länge och frisyren rockar... :D Har hittat min frisör här i Sthlm nu!

Var och hämtade ut ett paket med som jag beställt, skor från lareodute och båda paren var riktigt snygga och dom passade :) Wiie!

Skulle sen köpa ett par converse skort som jag sett på länge men dom var helt slutsålda så fick bli ett par snygga adidas istället. Och så fick jag ett annat par adidas av Johanna med, hon är ju bara för snäll :D

Här är två bilder på nya jag, vad tycks?

Ja så hade en till arbetsvecka passerat och vi har kommit lite närmare sommaren,så grymt skönt!

Igår träffade jag Pernilla och tog barnen till vasaparken, var jättemysigt och barnen skötte sig helt fantastiskt. Ska nog dit på torsdag igen faktiskt!

Idag ska jag träffa min nya läkare faktiskt, ska bli intressant. Sen att det kostar 320 kr för ett samtal på 30 min är inte lika kul. Men det är sånt man måste göra tyvärr. Efter läkaren blir det direkt till jobbet, känner för att gå ut idag men vet inte vad jag ska hitta på i så fall. Man vill ju mest bara vara ute nu när snön nästan är helt borta :)

Efter jobbet blir det att åka och köpa en cykel, hade ju tänkt ta hit min men det är fan nästan lika dyrt som att köpa en ny här så jag sålde min uppe i norr och köper en ny istället!

Längtar efter att börja cykla, tar sig ju typ överallt med cykel här så det är toppen :)

Nej men nu ska jag ut med Tyson och sen iväg till KS!

See you

Jag vet inte varför riktigt men idag närjag vaknade var jag på sjukt bra humör, eller ja det kanske hade med allt som hände igår att görInte för att det hände något speciellt men ja, trevliga samtal med trevliga människor bla syster.

Vaknade och så var det SOL idag och det var äntligen dags för vår jackan, bara det fick mig på bättre humör. Den lilla myran som tagit sig in i min bh var en annan sak som dock inte var lika roligt. Åt frukost, gick ut med Tyson och drog sen till jobbet. Hade en rätt kort dag och ska jobba imorgon med för att få igen lite timmar. Men det är faktiskt bara kul och så fort jag kommer in hos familjen känner jag mig väldigt välkommen. Riktigt mysigt!

Jag små log hela vägen till jobbet, och nej inte pga av en annan människa. Jag kände mig lite sådär löjlig som när man är kär. Men jag är absolut inte kär, jag kanske bara är lite kär i livet just nu.

Människor log tillbaka, höll upp dörrar och var allmänt trevliga. Blir det så om mna själv är trevlig? Wow, varför har jag inte kommit på det tidigare :P

Hämtade Tyson hemma och gick sen för att hämta barnen på dagis, kom hem och var ute en stund för att sen fixa middag til oss. Riktigt mysiga barn det med och vi hade en härlig efm.

Fick sen höra små svaller från ske-å och det är altid lika kul.

Men sen fick jag höra något annat som gjorde mig lite ledsen, känns som att jag borde lära mig att inte bry mig typ men jag är ju så..jag bryr mig för mkt (tydligen)

Och seriös när det gäller vissa saker är jag verkligen en typisk tjej, jag planera och fantiserar och fixar och drömmer sen när allt skiter sig. ja då blir man lite besviken!

Men what the fuck, get over it är vad jag försöker säga till mig själv!

Jag har lärt mig rätt mycket på 24 år men vissa saker har jag kvar, jag måste lära mig att leva för MIG själv. Det är så jävla svårt att låta människor gå, eller ja inte gå riktigt men det är endast så jag kan förklara det!

Om man håller fast vid saker så hindrar dom en till slut, jag ska försöka sluta tänka så som jag gjort nu eller typ alltid...Vi, nu måste jag börja tänka jag!

Man kan gå på bio ensam, man kan åka utomlands ensam, man kan göra allt ensam. Det är inte lika kul men jag måste nog göra det JAG vill nu och planera MITT liv!!!

Sommaren är på väg och helgen med så lite bättre känns det när man tänker på det iaf!

Det är alltid skönt att komma hem när man varit borta en stund, varför vet jag inte men det känns rätt bra iaf. Börjar känna mig hemma här i Sthlm och livet rullar på, jag önskar att saker och ting inte var så jävla komplicerade men tydligen ska livet bara vara så.

Familjen hade kommit hem när jag kom så det var härligt, nu rörs det lite mer i huset vilket får mig att må bättre direkt. Har kännts tomt utan dem i veckan.

Sitter och syrrar med en vän på FB, känns som det var länge sen vi pratade såhär och det gör mig glad. Ibland får man faktiskt visa sin sårbara sida och snacka lite allvar, det är okej :P

Nu i veckan blir första veckan då jag kommer jobba enligt mitt riktiga schema så det blir kul att se hur det kommer kännas. Jag längtar dock redan till jobbet imorgon, så mysigt faktiskt. Sen ska jag imorgon boka klipptid hos Pernillas syster, har kollat in hennes hemsida och portfolia och hon verkar kunna klippa så som jag vill ha det. Coolt :)

Hoppas bara hon har en tid väldigt snart då jag är spyless på mitt jävla hår!

Ska till läkaren på fredag med, känns surt 320 kr minus direkt där och för vadå? Att få veta att proverna såg bra ut typ. Ja, det är väl bara så det är...

Nu ska jag kika på tv med tända ljus och mysa med min "man" (Tyson alltså för er puckon som inte förstod det)

Puss

Ja så då var det liksom ute i det öppna, jag är singel...Igen, haha! Ibland känns livet lite som en tragisk komedi faktiskt men vad finns att säga.

Människor gör val och sen försöker man bearbeta saer tillsammans och tar man 10 steg i taget istället för 1 kommer man ofta långt på kort tid och det är inte alltid bra. Jag är en fartdåre, både när det gäller förhållanden och ja allt annat. Allt ska gå fort och när saker är bra är de toppen men när saker är dåliga finns det inget värre.

Jag tror att det kan vara bra att vara ensam en stund, det är ju inte så att man letar andra direkt utan att vara ensam är nog något jag borde lära mig. Ensam är stark har många sagt till mig, jag tror inte ett skit på det men jag tror att man kan må bra av att vara ensam ibland. Möta ensamheten och inse att "bara för att jag inte ALLTID umgås med någon" är jag inte den mest ensamma i världen!

Varför tar då relationer slut? Hmm ja jag vet faktist inte men den här relationen har varit på väg att rinna ut i sanden i flera månader nu och äntligen har vi båda behandlat varandra lite vuxet och pratat ut (inte om allt, för det skulle ta evigheter) Men man får ta lite i taget och jag hoppas vi kan vara vänner, jag tycker det skulle vara jättekul om vi förblev vänner. Men tiden får utvisa det, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet!

Jag orkar inte gråta eller skrika överhuvudtaget åt allt som sägs och görs just nu, utan det bästa är nog att bara försöka ta det lugnt och ge det tid!

Nu ska jag vara social, men I´ll be back!